Igår kväll, efter jobbet kom Angelica och Sofia hem till mig. Vi pratade, drack te och lite sånt mysigt. Angelica gick hem och Siki kom till mig. Sofia stannade ett tag till och när hon hade gått hem gick jag och Siki ut i kylan med Laban och tog en varm, härlig dusch när vi kommit in.

Jag gjorde mer te, vi myste framför tv innan vi kröp till sängs. Kunde dock inte sova, så vi gick upp och smååt och lite allt möjligt innan vi äntligen somnade halv 6, 6.

Siki åkte hem, jag tog hand om Laban. Vid 6 gav jag mig ut i det fruktansvärt kalla vädret för att ta bussen. Tänkte inte på att det räknas som söndag idag, så stod pch frös arslet av mig i 25 minuter och väntade lika länge på rece.

Jag kom fram till Siki halv 8. Jag somnade i hans knä. Jag orkade inte prata med han eller så. Klumpen i halsen bara växte. Och tårarna började rinna precis innan vi skulle åka och han stod och höll om mig och sa att han älskar mig.

Andra gången jag börjar grina var precis innan han ska gå på bussen och han säger igen att han älskar mig och sen hejdå. Jag får inte ens fram ett hejdå. Kände mig jättedum. Dusko sjussade hem mig sen. Hela vägen hem grät jag.

Jag och Siki smsade sen. Han skrev att jag skulle kolla i min påse. Att han hade lagt sin lyckosak där och att jag ska tänka på han när jag ser det. Det var en snäcka som gick att öppna. I snäckan låg en guldkedja. Då grät jag floder :p

Nu är han på väg till Serbien iallafall och Gud vet när han kommer tillbaka. Han (siki, inte Gud) säger ungefär 2, 3 månader men jag är tveksam. Jag tror det tar längre tid.

Nu ska jag iallafall försöka sluta deppa för jag har nog några roliga månader framför mig med mina underbara underbara vänner! :)